Det Okända

Foto: Jesse Bowser

Jag har den senaste månaden sträcktittat på Det Okända på TV4 Play. Om man står ut med reklampauserna så kostar det gratis att registrera sig och titta på program. Jag tycker att reklampauser över lag är jobbiga. Det stör min koncentration på programmet och jag skulle helst slippa all reklam mitt i program som TV4 med flera kanaler har, men jag får stå ut tills jag inte gör det längre och antingen börjar betala för reklamfritt tittande eller avslutar mitt konto hos dem.

Upplägget är detsamma i alla avsnitt. De "spökdrabbade" berättar vad de har varit med om, programmet tar dit ett medium (som inte vet var dem ska eller vad som har hänt) som kommunicerar med andarna, programmet återkommer en tid senare för att kolla hur det har varit under tiden dem varit borta och de som fått hjälp berättar hur det gått. Om det inte hjälpte att mediumet kom första gången så tar programmet dit mediumet igen och fixar dem nya, eller gamla, problemen så att hemmet blir beboeligt igen.

Jag har inga problem att tro på det övernaturliga. Det känns på något sätt lättare att tro på än utomjordingar. Jag vet inte varför, det bara är så för mig. Det känns... "vettigare" än att tro på utomjordingar. Jag har själv varit med om allt för många saker som inte går att förklara för att inte tro på att det kanske finns något annat efter det liv vi lever nu.

Sträcktittandet av tv-serier är inget ovanligt för mig. Det börjar med att jag tittar på ett program och om jag tycker att programmet är bra så plöjer jag igenom alla episoder som finns tills det inte finns fler att se. Just nu har jag sett senaste säsongen av Det Okända och arbetar mig sakta igenom tidigare säsonger som ligger uppe på TV4 Play. Jag vet inte om sträcktittandet är något som har med ADHDn att göra eller om det är något som neurotypiska också gör. Hur som helst så älskar jag att titta på tv-serier medan jag gör annat samtidigt. Till exempel sitter jag och skriver detta inlägget här och nu medan jag ser på avsnitt 5 från vårsäsongen 2015.

Foto: Toa Heftiba

Presentation

Foto: João Silas

Tja, det ska föreställa en presentation i alla fall. Att försöka komma på något vettigt att skriva om sig själv är inte det lättaste. Jag får alltid prestationsångest och det känns som att jag skryter om mig själv = inte okey i normvärldens snäva syn på hur saker ska vara. But here goes!

Jag är väl som vilken människa som helst egentligen, bara med undantaget att jag inte har en neurotypisk hjärna. Med ADHD kommer en del utmaningar och har man dessutom autismdrag så blir det en extra utmaning för mig att fungera "normalt" i ett samhälle som endast är anpassat för neurotypiska.

Jag har sedan jag var liten haft problem med att koncentrera mig. När jag växte upp på 90-talet hette det "endast (cis)pojkar kan ha ADHD". Well, bullshit. Visst, jag gick i samma klass som två ADHD-pojkar som verkligen visade vad ADHD gör med en person, men dem var bara två av massor med ADHD som jag inte träffat så dem representerar inte hela massan. ADHD ter sig olika hos alla, och hos mig är ADHDn mer inåtvänd än utåtagerande.

ADHD med autismdrag innebär att jag inte visade "tillräckligt med tecken" för att få en fullständig diagnos för att betraktas som autistisk. En av anledningarna som neuropsykiatrin angav var att jag såg dem i ögonen medan dem eller jag pratade. Jag har alltså inte "renodlad" autism, bara drag av autism. Vad det nu innebär...

Foto: Ricardo Viana

Mina intressen varierar mellan djur, natur, stickning, böcker, rita, måla, skriva, tv-spel, tv-serier, grafiska noveller (det som hette serier när man var liten) med mera. Jag måste ha något att göra hela tiden annars tappar jag koncentrationen och jag blir rastlös. Mitt jobb kan väl ses som ett intresse det med antar jag.

Mina katter är en stor del av mitt liv. Gordon, född 2009, har jag haft sedan han var 12 veckor gammal. En stadspojke med blåsljud på hjärtat som mer än gärna hittar på en del dumheter när andan faller på. Han är mitt allt, men säg inget till Stephen. Ssssh.

Stephen är en liten skit född 2012 på Öland. En bondpojke med massa hyss för sig. Livet vore mindre intressant och utmanande utan honom. Båda katternas hälsa, vardag, mat med mera är det största fokuset för mig. Dem två ska må bäst innan jag tänker på mig själv.

Bloggen kommer mest fokusera på katterna, hobbier, böcker, tv-serier, djur, natur, spel, jobbet med mera. Det som helt enkelt faller mig in att skriva och lägga upp för allmän beskådan. Även bloggen är en hobby som jag kommer skriva i när helst jag har tid.